C / carnĭfĭco
verb transitive

carnĭfĭco

2nd PP carnĭfĭcāri · 3rd PP carnĭfĭcātus · 4th PP carnĭfĭcāre
(), (, , acc. to Prisc. p. 791 P.) [id.]
to execute; behead
to execute, behead: carnifical. (hostes) jacentes, to be cut in pieces, mangled, Liv. 24, 15, 5: vitam cum dolore et insigni cruciatu carnificatus amisit, Sisenn. ap. Prisc. p. 793 P.; Tert. adv. Marc. 1, 2.